Past Conceptions of the Future

Der Tod seiner Tochter Tullia im Februar 45 v. Chr. stürzte Cicero in tiefe Trauer. Zur Bewältigung seines Schmerzes verfasste er zunächst eine Trostschrift und fokussierte sich dann auf das Vorhaben, seine Tochter zu vergöttlichen und ihr ein Heiligtum (fanum) zu errichten. Erstmals erwähnt er diese Idee im März 45 in einem Brief an seinen engsten Freund Atticus (Cic. Att. 12,18,1). Das Bauprojekt und die Suche nach einem geeigneten Standort dominierten ihre Korrespondenz in den nächsten Monaten. Dabei imaginierte Cicero auch die jeweils vorzunehmenden Baumaßnahmen. Kurz vor der Auktion des favorisierten Immobilienobjekts, der nahe Rom gelegenen horti Scapulas, erfuhr Cicero im Juli über einen Bekannten von Caesars Plänen, die Hauptstadt zu erweitern (de urbe augenda) und den Tiber umzuleiten – ein urbanistisches Großprojekt, welches das Grundstück, das er erwerben wollte, direkt betraf (Cic. Att. 13,33,1). Der schockierte Cicero nahm daraufhin von seiner Kaufabsicht Abstand und gab schließlich die Pläne für das fanum ganz auf. Der für die Zukunft befürchtete Konflikt zwischen diesen beiden Bauprojekten wirkte also direkt auf die Gegenwart zurück, beeinflusste Entscheidungen und veränderte damit wiederum die Zukunft. Was Cicero nicht wusste: Caesars Projekt wurde nie verwirklicht – das Heiligtum hätte also problemlos dort gebaut werden können.
Dieser Vortrag soll untersuchen, wie Cicero in seinen Briefen über diese geplanten Bauten schrieb und welche Wirkmacht diese Zukunftsprojekte in der Gegenwart entfalteten. Zuerst wird mit einem close reading der Briefkorrespondenz die Entwicklung von Ciceros Plänen nachvollzogen. Als zweites werden die beiden Projekte, Ciceros fanum und Caesars Stadterweiterung, in ihren historischen Kontext eingeordnet und ihre Umsetzbarkeit diskutiert. Dazu werden auch ergänzende Quellen (z. B. Cic. Tusc. 3,75; Suet. Iul. 44) herangezogen. Gab Cicero sein Vorhaben tatsächlich wegen Caesar auf oder gab es weitere Gründe? Drittens wird anhand der Bauprojekte herausgearbeitet, wie über Zukunft geredet, wie sie gestaltet und mit ihr interagiert wurde. Mit diesem Beispiel lässt sich zeigen, dass Architektur auch jenseits des gegenwärtig Gebauten eine große Wirkmacht in Diskursen und Entscheidungsprozessen entfalten konnte. Damit kann der Vortrag eine innovative Perspektive auf die Zeitvorstellungen im spätrepublikanischen Rom eröffnen und das große Potential aufzeigen, das Briefe mit ihrer Zeitzeugen-Perspektive als Quelle bieten.

På några få minuter var det över. Fem människor låg ihjälskjutna och lika många låg sårade, på grusvägen ner till hamnen, där i Lunde. En ung kvinna, Eira Söderberg, hade träffats av kulspruteeld. Klockan visade på ett par minuter före tre Kristi himmelsfärdsdag 1931. 1 Den militära truppens beskjutning av ett obeväpnat demonstrationståg i Ådalen var den mest dramatiska och omtalade händelsen i Sverige vid 1930-talets ingång. Men det var inte den enda. Världshandelns sammanbrott efter kraschen på Wall Street i oktober 1929 fick det mäktiga finansimperiet Kreuger & Toll på fall. I samband med detta begick grundaren och finansmannen Ivar Kreuger självmord i Paris i mars 1932. Fallet väckte stark oro i landet, vilken inte mildrades när det stod klart att landets frisinnade statsminister Carl Gustaf Ekman tagit emot stora penningsummor av Ivar Kreuger. Ekman tvingades senare att avgå. 2 Den politiska dramatiken och de tvära kasten förstärktes av den socialdemokratiska segern i andra kammarvalet hösten 1932 och krisuppgörelsen med Bondeförbundet året efter. Ådalshändelsen fick en rad omedelbara följder. De politiska frontlinjerna och den klassbaserade retoriken som under 1920-talets slut blivit allt mer tydlig skärptes för att delvis kollapsa åren efter. En nära följd av händelserna blev inrättandet av en statspolis som skulle sättas in i sociala konflikter i stället för militär trupp. 3 Men skottens långsiktiga betydelse ligger kanske i historieskrivningens efterhandsperspektiv. I detta har Ådalen och de kaotiska borgerliga minoritetsregeringarna under

Såsom Frank Slegers påpekar i sin ingress tar intervjun främst upp byråkratiseringen i samband med Sovjetunionens utveckling. Det är också mycket förståeligt. Intervjun gjordes bara ett par år efter att Sovjetunionen hade upplösts. Övriga delar av Mandels bok om byråkratisering i den kapitalistiska staten, det privata näringslivets storföretag och i arbetarrörelsen i övrigt. [1] ges inte samma utrymme.[2] Byråkratiseringen-ämbetsmannaväldet-bredde ut sig under 1900-talet. Men det är ändå inget specifikt för just detta århundrade. Karl Marx berörde fenomenet, för det var märkbart redan under industrialiseringens barndom på 1800-talet, och har att göra med både arbetsdelningen dvs produktionssättet och graden av demokrati, dvs hur stort är arbetarnas inflytande. Det är också detta som är Mandels utgångspunkt, att byråkratiseringen inte enbart berör Sovjetunionens utveckling, annat än i så måtto att med den ryska revolutionen 1917 öppnades för första gången i kapitalismens historia möjligheten till en ny samhällsordning. Några ord om politiska beteckningars förändring. På 1800-talet var socialdemokrati den gängse beteckningen för arbetarrörelsen. (Detta i nordeuropeiska länder inkl. Ryssland, i de sydeuropeiska och angloamerikanska var/är beteckningen socialism) Senare talade man om höger-respektive vänstersocialdemokrater. I Ryssland kom de från 1903 att kallas mensjeviker (minoriteten) och bolsjeviker (majoriteten). Efter Sovjetunionens tillkomst ersattes höger-och vänstersocialdemokrater av begreppsparet socialdemokrater / kommunister. Inledning, noterna nr 1,2,5,7,8 och översättning från nederländska (2007) Per-Erik Wentus] "Hade Lenin levat 1926 hade han troligtvis suttit i fängelse" Samtal med Ernest Mandel om hans bok Power and Money. Ernest Mandel intervjuad av Frank Slegers 1992 utkom Ernest Mandels bok Power and Money. A Marxist Theory of Bureaucracy (Makt och pengar. En marxistisk teori om byråkratin) [3]. Mandel gör i den en balansräkning över Sovjetunionens urartning och söker efter byråkratiseringens sociala och historiska rötter. Men han behandlar också byråkratin i den kapitalistiska staten och i arbetarrörelsens massorganisationer. Intervjuns betoning på Sovjetunionen berör således endast en del av boken. Under 1900-talet har vi sett socialdemokratins urspårning och sedan stalinismens seger. Men kan man tala om århundradet som behärskat av byråkrati? Det vore en för enkel formulering av vad som faktiskt har skett. Utvecklingen är mer sammansatt och motstridig. Dessutom finns det en mängd hågkomster och kunskaper som gått förlorade-vilket i sig bidrar till vänsterns nuvarande kris. Byråkratins makt har-historiskt sett-sin grundval i frånvaron av arbetarklassens självständiga egenaktivitet. Fast den tendensen gäller inte för hela 1900-talet. För att göra det hela något klarare, låt mig gå tillbaka till den s.k. revisionistdebatten i slutet på 1800-talet mellan Eduard Bernstein och Rosa Luxemburg. Debatten utgjorde del av en mer allmän och viktig diskussion, som pågick i borgerliga kretsar; frågan om den borgerliga framstegsidén. Två ståndpunkter stod mot varandra. En naiv framstegsmodell, som förfäktades av Bernstein & Komp. och progressiva liberaler, att samhällets motsättningar; dess chocker, kriser och krig skulle bli allt färre. Den politiska slutsatsen blev; man bör inrikta sig på reformer.

Såsom Frank Slegers påpekar i sin ingress tar intervjun främst upp byråkratiseringen i samband med Sovjetunionens utveckling. Det är också mycket förståeligt. Intervjun gjordes bara ett par år efter att Sovjetunionen hade upplösts. Övriga delar av Mandels bok om byråkratisering i den kapitalistiska staten, det privata näringslivets storföretag och i arbetarrörelsen i övrigt. [1] ges inte samma utrymme.[2] Byråkratiseringen-ämbetsmannaväldet-bredde ut sig under 1900-talet. Men det är ändå inget specifikt för just detta århundrade. Karl Marx berörde fenomenet, för det var märkbart redan under industrialiseringens barndom på 1800-talet, och har att göra med både arbetsdelningen dvs produktionssättet och graden av demokrati, dvs hur stort är arbetarnas inflytande. Det är också detta som är Mandels utgångspunkt, att byråkratiseringen inte enbart berör Sovjetunionens utveckling, annat än i så måtto att med den ryska revolutionen 1917 öppnades för första gången i kapitalismens historia möjligheten till en ny samhällsordning. Några ord om politiska beteckningars förändring. På 1800-talet var socialdemokrati den gängse beteckningen för arbetarrörelsen. (Detta i nordeuropeiska länder inkl. Ryssland, i de sydeuropeiska och angloamerikanska var/är beteckningen socialism) Senare talade man om höger-respektive vänstersocialdemokrater. I Ryssland kom de från 1903 att kallas mensjeviker (minoriteten) och bolsjeviker (majoriteten). Efter Sovjetunionens tillkomst ersattes höger-och vänstersocialdemokrater av begreppsparet socialdemokrater / kommunister. Inledning, noterna nr 1,2,5,7,8 och översättning från nederländska (2007) Per-Erik Wentus] "Hade Lenin levat 1926 hade han troligtvis suttit i fängelse" Samtal med Ernest Mandel om hans bok Power and Money. Ernest Mandel intervjuad av Frank Slegers 1992 utkom Ernest Mandels bok Power and Money. A Marxist Theory of Bureaucracy (Makt och pengar. En marxistisk teori om byråkratin) [3]. Mandel gör i den en balansräkning över Sovjetunionens urartning och söker efter byråkratiseringens sociala och historiska rötter. Men han behandlar också byråkratin i den kapitalistiska staten och i arbetarrörelsens massorganisationer. Intervjuns betoning på Sovjetunionen berör således endast en del av boken. Under 1900-talet har vi sett socialdemokratins urspårning och sedan stalinismens seger. Men kan man tala om århundradet som behärskat av byråkrati? Det vore en för enkel formulering av vad som faktiskt har skett. Utvecklingen är mer sammansatt och motstridig. Dessutom finns det en mängd hågkomster och kunskaper som gått förlorade-vilket i sig bidrar till vänsterns nuvarande kris. Byråkratins makt har-historiskt sett-sin grundval i frånvaron av arbetarklassens självständiga egenaktivitet. Fast den tendensen gäller inte för hela 1900-talet. För att göra det hela något klarare, låt mig gå tillbaka till den s.k. revisionistdebatten i slutet på 1800-talet mellan Eduard Bernstein och Rosa Luxemburg. Debatten utgjorde del av en mer allmän och viktig diskussion, som pågick i borgerliga kretsar; frågan om den borgerliga framstegsidén. Två ståndpunkter stod mot varandra. En naiv framstegsmodell, som förfäktades av Bernstein & Komp. och progressiva liberaler, att samhällets motsättningar; dess chocker, kriser och krig skulle bli allt färre. Den politiska slutsatsen blev; man bör inrikta sig på reformer.

JSTOR is a not-for-profit service that helps scholars, researchers, and students discover, use, and build upon a wide range of content in a trusted digital archive. We use information technology and tools to increase productivity and facilitate new forms of scholarship. For more information about JSTOR, please contact

This volume brings together a range of international authors exploring commemorations of the Bolshevik Revolution from the perspective of the 2017 centenary. Contributors address the international echoes of the celebrations by sketching out a map of the diverse territories commemorating October, including the state spaces of the USSR and other socialist regimes; the associational spaces of the communist Western micro-societies; and the symbolic spaces of newspapers, colors, songs and the communists’ revolutionary calendar.

Material culture is often described as a "survival" of the past in the present, be it in the form of evocative fragments or as "traces" enlisted in historical inquiry. The implicit preoccupation with our relationship with the past has diverted attention from the relationship which past actors had with their future and the ways in which they relied on material culture to shape that relationship. If the future-oriented perceptions of past actors are at all considered, they tend to be rationalized in terms of social and economic interests that are external to the material engagements underpinning cultural phenomena. In this symposium an international panel of material culture specialists will explore how imagination and planning towards the future affect relationships between objects and people. How did the future possibilities envisaged by past actors condition the ways in which they created, perceived, transformed, stored, and discarded objects? What are the broader methodological implications of understanding artefacts as starting-points for, rather than outcomes of, cultural practices? To what extent can material culture be understood to embody the desired life-paths of human and non-human agents?

This general bibliography of Willi Munzenberg covers his book publications and the different types of literature about him. For the first time, such a bibliography includes the titles of books, articles and leaflets published after the opening of the archives in the East and the West. We invite our readers to contribute and to complete this bibliography which will be passed on to the participants of the forthcoming European Workshop on Willi Munzenberg, organized by the Institute for Social Movements, University of Bochum, the Center for Contemporary History, Potsdam and the Rosa Luxemburg Foundation in Berlin, on October 12 and 13, 2012.

Representations of the future are part of any worldview. In opposition to the Christian notion of the Apocalypse, the Enlightenment paradigm suggested the idea of a bright future. In the beginning of the 2Oth century, many people all over the world were under the impression that freedom and justice existed in the world and that imperfection could be overcome through social and technical progress. Faith in Progress was one of the most effective consolations for humans affected by fears of modernization. This global upsurge of utopian hopes and faith in progress was embodied in the anticipation of a socialist miracle. In socialist myth the value of the future was strongly emphasized. My paper studies the parameters of the Communist concept of the bright future in opposition to the liberal ideologies-collective (rather than individual) salvation, the narrative of sacrifices, and short-term orientation. This paper will use new archival documents to study popular visions of the socialist future, including abundance, brotherhood, love and equity.

Representations of the future are part of any worldview. In opposition to the Christian notion of the Apocalypse, the Enlightenment paradigm suggested the idea of a bright future. In the beginning of the 2Oth century, many people all over the world were under the impression that freedom and justice existed in the world and that imperfection could be overcome through social and technical progress. Faith in Progress was one of the most effective consolations for humans affected by fears of modernization. This global upsurge of utopian hopes and faith in progress was embodied in the anticipation of a socialist miracle. In socialist myth the value of the future was strongly emphasized. My paper studies the parameters of the Communist concept of the bright future in opposition to the liberal ideologies -collective (rather than individual) salvation, the narrative of sacrifices, and short-term orientation. This paper will use new archival documents to study popular visions of the socialist future, including abundance, brotherhood, love and equity.

Whether Comrade Freeman is sick or whether he is clumsily concealing his hostile attitude to Soviet Russia and its leaders is hard to say, but to send a man like him on a responsible and dangerous assignment is risky in the highest degree. 1 Thus wrote one of Paul Freeman's close comrades, Alexander Zuzenko, in Moscow on 15 August 1920 while preparations were in train to send both men, recent deportees from Australia, back on a liaison mission for the Third International, to nurture the infant communist movement there. Comrade Simonoff was appointed consul-general in Australia … , dreaming perhaps of becoming an official of Soviet Russia, who would sit in an office issuing passports to departing Russians … and nothing more.

In this rich and comprehensive edited volume, Michele Louro, Carolien Stolte, Heather Streets-Salter, and Sana Tannoury-Karam examine the lives and afterlives of the League Against Imperialism (LAI), a transnational anti-imperialist organisation, during the interwar period.

En lättläst minibiografi över Rosa Luxemburg till hundraårsminnet, behövs den? Gärna. Att kunskapsrikt och pedagogiskt förmedla den aviga revolutionsmarxistens idéer och öde i en tid av alternativens slut kan knappast vara en överloppsgärning. I postsocialismens tidevarv när klimatkris och överlevnadsfrågor ropar efter gemensamma lösningar behöver otrampade stigar belysas och igenbommade utvägar gläntas, även den »sosialisme nedenfra» som Ellen Engelstad och Mímir Kristjánsson välformulerat förknippar med Rosa Luxemburg. Den polskjudiska upprorskvinnan utgjorde både under sin stormiga och alltför korta livstid kring förra sekelskiftet och genom sitt oppositionella eftermäle, en röd nagel i ögat både på den socialdemokrati som i praktiken lät döda henne och kommunistdespoterna i öst. En ung, lärd kvinna som bestormade de socialdemokratiska patriarkerna, litade till »massornas» demokratiska självaktivitet, predikade internationalistisk fred och hoppades på revolutionen mot kapitalets ...

Svensk socialistisk kulturpolitik-enjamforande studie i socialdemokratisk och kommunistisk kultursyn 1917-1939 Swedish socialistic cultural policy-a comparative study of social democratic and communist approach towards culture 1917-1939 Hans Gabrielson 1996 Magnus Torstensson, Kollegium 1 This thesis deals with the cultural efforts of the Swedish labour movement during the period of 1917-1939. It aims to examine the similarities and differences between social democrats and communists in their approach towards culture. My theoretical guidelines are the dialectic and materialistic view on history as set forth by Karl Marx and Friedrich Engels. I have examined some important individuals in the cultural debate within the Swedish labour movement, such as Ture Nerman and Arthur Engberg, and I also briefly outline the debate in the Soviet Union from the classics of Lenin and Stalin. I have found that the social democrats were mainly concerned with a democratic distribution of the existing bourgeois culture rather than working for the creation of a new proletarian culture; the communists on the other hand made considerable efforts to benefit the workers' own culture based on class struggle, but failed to threaten the social democratic ideological hegemony among the Swedish working class.

En kartläggning av det högerextrema nätverket på internet-strukturella mönster 2006-2011 Ralf Wiederer sammandrag: Ralf Wiederers artikel analyserar utvecklingen hos den extrema högerns nätverk på internet genom att undersöka relationerna mellan olika gruppers och aktivisters webbsidor i form av hyperlänkar. Wiederer tar hjälp av social nätverksanalys för att studera strukturen hos dessa sammanslutningar på både nationell och internationell nivå. Hans data har genererats automatiskt med hjälp av robotar och sökmotorer, vilka tillåter framtagandet av stora mängder information utan validitetsförlust. Artikeln ger en kort teoretisk och metodologisk introduktion och summerar resultaten från en pilotstudie publicerad 2007. I en longitudinell fortsättning jämförs sedan dessa resultat med hur nätverksstrukturen såg ut 2011. Den longitudinella analysen indikerar att de högerextrema nätverken generellt är tätt sammanknutna och visar på en ökande sammanlänkning både inom och mellan nationella och ideologiska kluster.

Mycket har skrivits om första världskriget och dess politiker och militärer, inte minst vid jubileerna hundra år efteråt, men mycket mindre om offren, krigsfångarna och hjälparbetarna. Den här boken handlar om det svenska Röda korsets (RK) insatser i Ryssland bland de två miljonerna krigsfångar, främst från Tyskland och Österrike-Ungern, som spreds till läger över hela landet. Eftersom Sverige var neutralt i kriget, vände sig Tyskland och Ryssland 1915 till Sverige för att utväxla och få fram hjälp till sina respektive krigsfångar. Över tusen järnvägsvagnar med förnödenheter gick genom Sverige från Trelleborg till Haparanda för vidaretransport på ryska järnvägar. Inalles 77 svenska delegater arbetade på plats i Ryssland. Många var kvinnor, oftast ur överklassen, som sökte sig ut i arbetslivet som volontärer. De var tysktalande och anklagades ofta lokalt för tyskvänlighet och spioneri, många arresterades och några dödades. Detta blev Sveriges första stora humanitära insats utomlands ...

Third Communist International or Comintern was founded in Moscow in 1919 as a new proletarian international, which, according to Lenin, would begin the task of implementing the dictatorship of the proletariat. The recognition of the dictatorship of the proletariat and the struggle to secure it represented, in fact, preliminary conditions for membership.  Along with Lenin's thesis and report on bourgeois democracy and dictatorship of the proletariat it also adopted resolution moved by Lenin as a supplement to the thesis. The thesis drew attention to the ‘revolutionary ferment in all the colonies’ Thus, from the first moment of its existence, the Third Communist International addressed the oppressed people of the East as allies in the fight against imperialism and colonialism. On March 4 1919, the Conference resolved "to constitute itself as the Third International and adopt the name of the Communist International".
After its formation in 1919, the Communist International soon became widespread beyond Europe. And by acquiring vital significance for all the communist parties, the Third International also exercised considerable social and political influence in the international arena. As socialism was being consolidated in the Soviet Union, the Comintern remained in existence until its dissolution in 1943. Seven Comintern Congresses were held up to 1943 (The First in 1919, the Second in 1920, the Third in 1921, the Fourth in 1922, the Fifth in 1924, the Sixth in 1928 and the Seventh & last in 1935). Between Congresses its highest organ was the Executive Committee (ECCI), which convened thirteen plenary sessions from 1922 to 1933. In between there were many tussle & power struggle and as a result number of reversal of policies—from united front to left and then again to united front and lastly to wider front against Fascism. Lenin was very much active in the affairs of Comintern since its inception. The murderous attempt on his life and his untimely demise bereft the Comintern from his advices. After Lenin’s departure, all the Communist luminaries of the time including Stalin, Zinoviev, Bukharin, Trotsky, M N Roy, Rykov, Lozovsky, Piatnitsky, Dimitrov, Togliatti, Manuilsky, Pieck, Kuusinen, Marty, Gottwald & others took the responsibility of continuing  the affairs of the Comintern.

This report will be consulting the consequences for Kim Philbys double agency during the cold war. The report will be a literature study with the subject to apprise if Kim Philby prevented a third war to break out. The main reason to indulge in this question is to acknowledge Philbys way of thinking and if he by doing as he believed did something to stop a war between the two greatest world power countries in history. The sources in this report will be focusing mainly on three volumes written by one American, one Russian and also Philby himself to be able to write a report as neutral as possible. The

In my talk today, I will summon up the Danish experiences with two Danish-Russian Archive Projects since the end of the Cold War. I will tell you about the contexts and the archival and research results of the projects and hopefully thereby contribute with extra perspectives to the new results of the Norwegian-Russian archive cooperation.

The Danish Social Democratic Youth League's transnational contacts in Scandinavia, in the Youth International by Willi Munzenberg and in the Zimmerwald movement by Angelica Balabanoff constantly pushed the league to adopt a more radical revolutionary stand. These relations intensified the differences with the parent party and increased the polarisation within the youth organisation. Radical solidarity with foreign revolutionaries did however not prove to be a lasting phenomenon in the Danish labour youth.

Article published on Svenska Yle (in English: Swedish Yle), and written in Swedish. The article outlines the transnational connections of the Finnish national liberation struggle during the First World War, and how this endeavor was linked to the spatiality of Stockholm as a centre of anticolonialism in 1917, especially in connection with the idea of organizing a peace congress in the Swedish capital.
Abstract in Swedish: vägen till Finlands självständighet har sina kurvor och sidospår. Ett av dem är den radikala kampen mot tsarryskt förtryck som förde en liten grupp socialister till Stockholm. Den finländska självständighetsrörelsens historia under det första världskriget väcker än idag många frågor och öppnar upp okända rum för tolkningar. I slutskedet av kriget förflyttades en del av den finländska socialistiska rörelsens kamp mot Tsarryssland från Finland till Stockholm, medan den borgerliga kampen mot tsardömet förlitade sig till stor del på ett finansiellt stöd från Tyskland. Det är den förra som är av intresse att närmare skildra här och hur kontakter över nationsgränser knöts i den svenska huvudstaden 1917 samt hur detta förenade den finländska aktivismen med en global antikolonialism.

The chapter focus on the pivotal role of the German communist Willi Münzenberg (1889-1940) in exploring the field of propaganda to connect various campaigns against colonialism, imperialism, fascism, and the war threat during the Weimar republic. Published in the anthology Weimar Communism as Mass Movement (Lawrence & Wishart, 2017), the chapter highlights the need of assessing and understanding Münzenberg's role as a connective source that linked together activism that went beyond party and class in Germany. By focusing on how Münzenberg connected a political relationship between colonialism, fascism and the war threat, the article underscores his central role of agency and control vis-a-vi the Communist International and the German Communist Party (KPD) between the wars. The article is based on archival research in Moscow and Berlin.

Solidarite internationale avec ou sans la revolution mondiale? Mutation de l'internationalisme dans la Russie des Soviets Cet article examine comment et pourquoi la signification de « l'internationalisme» des debuts du bolchevisme se transforme dans les annees 1920, passant d'un discours de solidarite avec les mouvements revolutionnaires etrangers a celui d'une fraternite inter-ethnique interne a l'Union sovietique. Ce changement est lie a l'echec de la revolution en Europe et au renversement symbolique qui s'ensuit dans le rapport entre le projet sovietique et la revolution mondiale. Ce renversement reanime un sentiment de superiorite russe qui se manifeste dans le domaine des relations inter-ethniques a l'interieur de I'URSS.

The chapter is published in the anthology Communist Histories. Volume 1, edited by Vijay Prasad (New Delhi: LeftWord Books, July 2016). The text focus on the deliberations, struggles and dilemma of the Communist International of coming to grips with its colonial work in the transition from the 'united front policy' to 'the third period ' (i.e. class against class) in 1928-29, a crucial period in the history of the Communist International. By emphasizing the importance of including internal factors and explanations in order to understand the external consequences of the Comintern's bureaucratic and somewhat erratic behavior in dealing with its national sections (the communist parties), as in this case, Western Europe, the chapter unfolds the problematic relation of the parties to the Comintern's headquarters in Moscow. Central is the negotiations and idea of organizing a 'Colonial Conference' somewhere in Western Europe in 1929 for the sole purpose of discussing the inherent dilemma of advancing the colonial work of the communist parties. However, as this chapter suggests, the dilemma was also to be found inside of the bureaucratic and rational understanding at Comintern headquarters in Moscow on how to develop the colonial work of the international communist movement (parties, mass and sympathizing organizations). The chapter is mainly based on documents located and filed in the Comintern Archive (RGASPI) in Moscow.

Hoffrogge's research is a genuine service to both scholars and activists alike. It provides a meticulously detailed yet eminently readable account of a rich life of struggle that mirrored the fate of the German workers' movement itself: from its promising beginnings of huge trade-union organization and the mighty SPD through to the defeats and disorientation of the 1920s and that movement's ultimate destruction in 1933. It seems that Müller lived and breathed these setbacks with such intensity that he ultimately came to shun the movement to which he had devoted his life.

This unpublished paper delineates and traces the origins and outcome of the League against Imperialism (LAI) in France between 1927 and 1929. Focus is on introducing and discussing the LAI's activities and transformation from a 'committee' to a 'section', and how this was intertwined with processes of Bolshevization and Stalinization in the European communist movement in the breach from the 'united front' to 'class against class'. The paper will be edited and included as part of my forthcoming book on the transnational history of the LAI, anti-colonialism and international communism.

A chronological survey and presentation on the history of the sympathising organisation the League Against Imperialism and for National Independence (1927-1937), published in The Palgrave Encyclopedia of Imperialism and Anti-Imperialism, Immanuel Ness and Zak Cope (eds.) (Palgrave Macmillan, 2015), pp.688-96.

The aim of this conference paper was to shed some light on the transnational connections of the sympathizing organization the League Against Imperialism and for National Independence (LAI) and its anti-imperial intentions, trying to act and function as a vocal petitioner against colonialism and imperialism in the interwar years. Other issues addressed were the LAI's public campaigns, and the continuation of anti-colonialism/imperialism as a social and political movement after the Second World War.

This paper questions the historiography of the sympathizing organization the League against Imperialism (LAI 1927-37) by focusing the discussion on relevant facts and factors essential for a general understanding of the history of the LAI and its legacy. While doing so, the paper also calls into question the necessity to revise the term "front", as it is frequently used in communist history/cold war history, and, how "nostalgia" contributes in shaping our understanding of former events and episodes. The LAI is without hestiance typical of the above. The paper includes a concise outline on the history of the LAI, and concludes its discussion with a critical assessement that questions nostalgia as a framework to produce and install historical knowledge. This is also a draft for an article, planned for publication in an anthology on radical leftwing networks 2014.

This article narrates the emergence of socialism as an idea, and as a theoretical and practical concept. Focus is primarily on the leading personalities in socialist historiography, dating back from the "utopian socialists", Marx and Engels, Lasalle, the Second International, Rosa Luxemburg and so forth. The chronology covers from the aftermath of the French Revolution 1789 to the emergence of Lenin and the Bolsheviks' in Soviet Russia 1917. The article is an unpublished manuscript, and is written in the Swedish language.

This postdoctoral research project aims to investigate and analyze the radicalism and transnational character of anti-colonial movements in a changing world, i.e. from the reverberations of the Versailles Peace Treaty in 1919, the Bolshevik seizure of power in Russia 1917, the foundation of the Communist International in 1919, leading through the 1920s, the downward spiral of the 1930s, the Second World War, ending at the "spirit of Bandung" in 1955.